Aspuddens karaktär
Bebyggelsens karaktär
Aspudden är en levande stadsdel med varierad bebyggelse. Här finns hyreshus från 1910-talet, industribebyggelse från 1800-talet i Nobels anläggning vid Vinterviken, funkishus från 1930-talet, villabebyggelse från olika tidsperioder, 1940-talets punkt- och lamellhus samt bostadshus från senare delen av 1900-talet. Den tidiga bebyggelsen längs Hägerstensvägen har en tydlig stadskaraktär som ger Aspudden en prägel av en stad i staden.
Äldre förstad
1910-talets hyreshus längs Hägerstensvägen uppfördes som en halvsluten kvartersbebyggelse med en stilmässig prägel av sparsmakad jugend och nationalromantik. Trevåningshusen, med inredd vind, försågs med utsirade framträdande gavlar, burspråk och vinklade takfall. De slätputsade, oftast ljust gula och beigea, fasaderna försågs med enkel dekor. Fönstren fick en övre del med tät spröjs och de olikformade takfallen försågs med lertegelpannor eller falsad plåt.De flesta lägenheterna bestod av ett eller två rum och kök eller s.k. spisrum med kokmöjligheter och var i snitt 25 m² stora. Köket, eller kokvrån, hade rinnande kallvatten och var utrustat med järnspis och diskbänk av zinkplåt och rummen med kakelugnar. Torrklosetter inrättades under 20-talet i trapphusen och ersattes senare av wc i lägenheterna. Aspuddsbadet uppfördes ursprungligen 1919 som renlighetsinrättning då de flesta bostäderna saknade bad och dusch. Detta var ett av mycket få bevarade badhus av denna typ. Tyvärr beslutade den politiska majoriteten i Stockholm att riva denna för stadsdelen karaktäristiska och historiskt sett intressanta byggnad med en alltjämt pågående verksamhet.
Smalhus
1930-talets förtätning rörde sig endast om komplettering i redan befintliga kvarter. Efter Stockholm stads övertagande 1944 mångdubblades bebyggelsen på bara några år. Här kan man se en successiv övergång från 1930-talets funktionalistiska stadsplanering, med rader av lamellhus, till de nya idéerna med kvartersbildningar av fristående lamell- eller punkthus grupperade kring gårdar. Gemensamt är anpassningen till terrängen och bevarandet av naturmark i och mellan kvarteren. Typiskt för Aspuddens 1940-tals bebyggelse är de putsade husfasaderna, oftast i ljusa jordtoner. Gavlarna försågs ofta med fönster utformade som burspråk eller franska balkonger med stilfulla smidesgaller. Undantaget i 1940-tals bebyggelsen är de s.k. barnrikehusen i rött tegel som uppfördes 1946 vid Schlytersvägen. Sammantaget ger smalhusbebyggelsens tämligen sparsmakade arkitektur känslan av en enhetlig bebyggelse där variationerna utgörs av omsorgsfullt utformade detaljer som dörrpartier, fönster, smide och balkonger. Ett flertal av den tidens namnkunniga arkitekter – bland dem Thure Bergentz, Sture Frölén, Ernst Grönwall och Curt Strehlenert – fick i uppdrag att utforma bebyggelsen.
Aspuddens historia
Nedaanstående länk innehåller en hel del historisk kuriosa om Aspudden:
https://stockholmskallan.stockholm.se/PostFiles/SMF/SD/SSMB_0009035_01.pdf (stockholm.se)